God förmiddag!

Morgonen började med att jag vaknade utav att Andreas la armarna omkring mig och kysste mig på örat.

Det är inte så ofta han är så där super gosig men när han väl är det, så är det det bästa som finns.

Att känna hans för mig trygga armar och höra hans andetag vid ens öra. Att känna värmen från hans kropp som värmer min nästinintill alltid kyliga kropp. Är så himla frusen av mig och tror att det beror på rökning som resulterar i att man frå dålig blodcirkulation.

Sedan ringde väckaklockan halv åtta och jag kände inte alls för att stiga upp, ville bara ligga kvar och mysa med Andreas i sängen. Så jag låg kvar en halvtimme till och myste med honom. Sedan sa han att jag var tvungen att gå upp så jag inte försov mig. Ingen bra idé kanske att försova sig när man skall till polisen på en bokad fotokonfrontation.

Jag gick upp och rökte, med täcket lidat runt mig. Orkade inte ens klä på mig från början, därefter åkte kläderna på och en kopp te slank ner i magen. Vanilj te så klart, finns inget godare te.

Sedan bar det av till polisen, tog cykeln och var nere på stan 20 min senare.

När jag kom dit satt en kille där redan, tyckte han verkade lite skum. Han stirrade så dant, kände inte alls för att stå där och vänta med honom blängandes på mig och ingen annan i närheten.

Han hade mörka kläder och sådanna ögon som man ryser utav att se på. Ett märkligt kroppspråk som tydde på osäkerheten och att tålamodet var på väg att tryta.

Han reste sig upp och började gå i mot mig och log, precis då kom en polis och ropade upp honom, och han tittade på mig och log, och gick därefter med polisen.

Vet inte vad han ville säga eller vad han var ute efter, men jag fick rysningar i hela kroppen. Usch

Någon minut senare kom Göran (polisen som jag skulle träffa) och ropade upp mig. Han är en mycket trevlig polis som är lätt att prata med, och jag får en kännsla utav trygghet när jag är med honom. I vanliga fall är jag rädd för poliser, varför vet jag igentligen inte. Men har vart rädd för dessa sedan jag var ett litet barn.

Men Göran är jag inte ett dugg rädd för, har aldrig vart det heller märkligt nog.

Jag fick se 10 bilder, han förklarade först det och sedan att jag skulle komentera alla bilder jag såg och säga om jag kände igen någon och om gärningsmannen som utsatte mig för ofredande/ringa misshandel beroende på vad det blir klassat för. Jag fick se bilderna och de första fyra-fem bilderna sa jag bara "nej" på. Kände inte igen någon, men sedan dök bilden upp som fick mig att må dåligt. Och jag kände färgen rinna av mig, jag utbras "ja det är han". Kände igen de ögonen som får en känsla utav att han är elak. Han ser verkligen elak ut på ögonen, och jag får rysningar i kroppen bara jag tänker på de. En medeleåldersman som är två huvud längre än mig, sjukt att han gav sig på mig. Kan inte gå in på vad det gäller riktigt förrens åtalet har vart om det kommer att bli något. För det kan annars "störa" målet som de säger. Men jag kommer så småning om tala om vad det gäller. Det var en man till innblandad som misshandlade min killkompis och han har fått straff. Min killkompis var helt sönderslagen i ansiktet och blåmärken och rivmärken på hals, nacke och axlar.  Mannen som utsatte min vän för detta är dömd sedan tidigare och har haft ett stort narkotikamissbruk vid just det tillfället, men då när rättegången var höll han på och ordnade upp sitt liv.Det var kul att höra faktiskt, synd bara att han ska bli straffad för allt dumt han gjort under den dåliga tiden i hans liv, det ska han bli straffad för när han ordnat upp sitt liv. Tragiskt men sant.

Fototkonfrontationen tog ca. 10 min, sedan ringde jag Andreas och talade om hur det gått. Och därefter tog jag min gamla "bettan" till cykel och åkte hem. När jag kom hem åt jag och Andreas frukost, hård smörgås (leksands knäckebröd)  med eldorados kaviar och med lite vaniljtee.

Sen satte jag mig här och började skriva lite, och Andreas gick ner och skulle byta rotorn till bilen, hoppas att han får igång bilen sedan. Man känner sig lite handikappad utan bil, fastän jag är van att cykla och gå mycket. Men där ser man vad fort man blir bekväm med förkenklingar i vardagen.

Jag sitter och tittar på efter tio. Anna Skipper är där och lagar någon nyttig soppa, och innan var det en kvinna och hennes mamma som var där. Och hon berättade att hon är föredetta narkoman och alkholist, nu är hon egenföretagare men går ännu på ett program hos MARIA i stockholm, som är ett missbrukar centra för ungdomar.

Mycket intressant att lyssna på.

Framför allt som jag levt mycket med missbruk runt omkring mig, men jag har dock aldrig provat starkare än ciggartetter och alkohol. Men dricker inte speciellt ofta, men kan vara gott med ett glas vin någon kväll eller så.

Min bästa vän sedan 15år bor idag på ett ungdomshem för missbrukare, då hon använt narkotika sedan 15års ålder, och idag är hon 20 år. Tragiskt men sant. Henne kommer jag att tala mycket om här, för att avskräcka andra från att använda droger.

Nu blir det till att dra fram städgrejer tror jag, ska föröska rensa min garderob också.

Jag skriver mer ikväll!

Ha en bra dag och avstå från droger och för mycket alkohol!

<3

*<Linda>*

Dagens tips: För att slippa tråkiga värmeljus som sägs lukta gott men som inte alls doftar när man väl tänt dom, och har ni barn så skall ni framför allt sluta använda vanliga värmeljus. De inneåller bly i veken som är farlig och blir super varma. Om ni går in på www.partylite.se så kan ni läsa om helt underbara produkter! Boka en visning och titta på produkterna. De har ljus- spa- och inredningsprodukter, till bra priser och produkterna fungerar! Jag har själv sålt och hela mitt hem består utav partylite-produkter!